idag blev jag så jävla sur när jag och emma var på stan här i Gävle. Vi sitter på McDonalds och bakom oss sitter en tjej som har någon form av störning. Hon pratar och skrattar för sig själv och har väl ett speciellt utseende. Sen nått bord bort sitter tre sycken tjejer o kanske 16års åldern och kollar hur mycket som helst på damen bakom oss, sen går en tjej och tar KORT PÅ HENNE. men vilken jävla idiot hon är. Ska dem liksom kolla på bilden dem tog av henne sen eller och skratta och tycka det är jätteroligt?! Jag blir så jävla sur på bruden och tar helt enkelt ett kort på henne med med min mobil. Hon blir skitsur och bah 'varför tar du kort på mig' bla bla bla. När jag tyckte att hon var dum i huvudet som tar kort på nån som sitter helt ensam och är typ utvecklingsstörd tyckte hon att det var lika illa att jag tog ett kort på henne. Jävla idiot. Jag hatar när folk glor och tar bilder på folk som inte är som oss andra, blir så jäääävla arg. Sen när hon försvara sig med 'a men vi är faktiskt barn, och ni är typ vuxna' ville man bara spotta henne i ansiktet. 

Nam tua res agitur, paries cum
proximus arde

nu äntligen så börjar vi får ordning här. har bara ett par ynka lådor kvar att fixa men det är ingen panik. Kan nu njuta av tända ljus och plastikkirurgerna utan att känna att vi måååste packa upp hela tiden! 

På fredag är det första advent och det är änligen snart jul. Fixade en jullista nyss på spotify med hjälp av sofie och linda så nu är det bara att trycka på play, dock TIDIGAST på fredag när man börjar pynta :) Åh jag älskar julen och känner att jag kommer hänga med på allt iår. Förra året och året innan det gick julen så jävla fort med massor av jobba. Iår har jag tagit ledigt i mellandagarna så jag ska bara njuta, varenda dag. Ja, jag ska verkligen bara leva och ha det bra varenda dag. Börja det nya året med mina vänner omkring mig, men ett gott glasvin och skratt! Jag längtar!



nyår 2006

Nulla dies sine linea

idag var jag på newmoon med Helena och Björn. Lyckades ge oss alla en hjärtattack när jag tappade bort en biljett, men en jävla tur att vi hittade den.... på golvet i entren på spegeln! Det här var den enda filmen som när den var slut, kändes det som att det bara gått typ 20 minuter. Och varför envisas man med att köpa popcorn när man aldrig äter upp dem?

Imorgon ska jag ta sovmorgon. Och vila min fot som inte ens duger att varken stå eller gå på längre.

Nihil agere delectat

nu har jag flyttat. Flyttat ifrån mitt kära barndomshem där jag bott hela mitt liv. Har så jävla mycket minnen därifrån! Ska gräva upp fotoalbumen i ur kartongerna och kolla tillbaka och minnas imorgon. Nu har man låst dörren där för sista gången och kan inte riktigt tro att jag aldrig mer kommer att sova i mitt rum, som jag älskat så jävla mycket!! Även fast det e mysigt här, i nya lägenheten vill jag såklart inget hellre än att flytta härifrån till min alldeles egen lägenhet. Och jag vet att speciellt Rüyas öron förmodligen blöder nu eftersom hon får höra det dag ut och dag in, men jag vet att hon kan ta det eftersom hon själv antagligen kommer hänga i min nya, underbara och mysiga lägenhet....

Crea diem

kollade på miami ink idag på rasten på jobbet. Då var det en pappa som skulle göra en tatuering av sin son på låret, ett porträtt. Det var samma bild som han hade på sin sons gravsten. Hans son hade blivit överkörd av en bil vid en STOP-skylt och dött och det hade tagit pappan 11 år kunna kolla på den bilden utan att börja grina. ELVA JÄVLA ÅR. Han saknade honom så mycket att det bokstavligen gjorde ont i hjärtat. Blir arg på migsjälv när jag ibland tycker så jävla synd om mig själv.

Cogito, ergo sum

gaah vad jag vill ha egen lägenhet nu! Var och kollade på en nu, en som skulle vara perfekt för lilla mig! Mysig och alldeles perfekt. köket kanske inte var så stort att man står för julbordet men vafan.. Synd bara att kärringen som också var där var snabb med att säga att hon stod etta. Faaaan!

Aegroto, dum anima est

spes esse dicitur

Nu är vi inne på sista veckan här i lägenheten, här i mitt hem. Ska spendera mina sista nätter här på två stycken bäddmadrasser på golvet. Jag antar att det är livet man får leva när man ska flytta. Gud det känns ju så jäkla konstigt. Jag har aldrig bott någon annanstans, utan har ju växt upp här. Gjort allt här! Nu står mitt rum tomt, bara spikar i väggen efter alla minnen som hängt där. Jag är så redo att få något eget nu så det är nästan jobbigt att tänka på att jag inte ens har en lägenhet än. Och att behöva välja vad jag ska ha med mitt till mamma av ALLA min grejor, det gör känns inte bra! Och det känns inte så jävla bra att jag packat ner min ipodladdare i någon av de 25 st flyttkartongerna som står staplade på varandra på shurgrad just nu heller.. Det är iallafall början på något nytt nu, jag är jätte spänd!

Vade mecum

Nu har 8 pers frågat mig varför jag ska byta restaurang. Ja varför? Det är inte så att det inte är kul längre, eller att jag inte gillar dem som jobbar där. Det handlar bara om mig själv, att jag helt enkelt orkar med mig själv. Jag orkar inte höra mig själv klaga och vara otrevlig. Jag orkar inte kolla på mig själv i spegeln när det är den inställningen som kollar tillbaka på mig, rakt i ögonen. För det är inte jag. Jag är glad, trevlig och positiv! Det är bara sån jag är. Men det är liksom ingen som vet det just nu. Jag blir chockad själv när inser vad det är för bild man får av mig. Jag är helt enkelt inte den person jag själv skulle vilja följa. Men det e såklart inte men ett leende på läpparna jag bara lämnar alla mina gulliga arbetskamrater men jag har helt enkelt glömt den där känslan när man var taggad på att gå till jobbet, när man liksom längtade dit. Åh jag vill bara leva! And remember, no matter where you go, there you are.

Post nubila phoebus

snart börjar jag alltså på Stenhagen. Det var trotsallt där jag den 1/4 2007 körde mitt allra första skift på donken. Riktigt nervös och riktigt jävla dålig var jag den dagen och jag kommer ihåg att jag trodde att jag aldrig skulle klara av det och att jag aldrig skulle komma in i gänget. Hör och häpna att jag nästan grät, eller vafan det kom faktiskt tårar, när jag sen slutade där. Stenhagen var ju den restaurang som jag riktigt slitit för , det var ju där jag fick lära mig hur man jobbade hårt. Det var ju även där jag träffade en av mina käraste vänner Helena! Fan vad vi skrattade och grinade på Stenhagen. Har så mycket bra minnen därifrån.

Som första gången vi lyckades med en riktigt fin big:




Eller när vi för första gången faktiskt  fick en fin loggbok:




Eller när vi fixat våran lastkaj:





Eller den dagen vi sålde mer än vi gjort förrut:



Eller när vi hade roligt, en helt vanlig dag:

Eller när Helena ville att jag skulle ta hennes pass:



Eller när jag hade mitt vita skjorta för första gången:

Tempus fugit

idag cyklade jag hem, utan den känslan som jag haft varenda gång när jag sätter mig på cykeln. Det känns lättare nu och jag känner inte att det inte finns något ljus i tunneln längre. Jag har bestämt mig, enbart för att jag själv tror att jag mår bäst så. Jag kommer bara lämna det bakom mig och endast komma ihåg allt det bra. 

Sat sapienti

ställde mig i en 2h lång kö idag för att att min vaccinspruta. Alla i familjen (utom emma) har ju trots allt tagit den och vill ju knappast vara det svarta fåret. Kön var iaf hur lång som helst och det känns ju lite konstigt att det är sån jävla panik för att få sprutan. Lite som att om man inte tar den, så överlever man inte. Det var liksom lite då man kände att den där svininfluensan kanske inte är nått att leka me. 

Memento te mortalem esse

jag känner ju att det är dags för en förändring i mitt liv. Jag har ju två val, antingen ruttna i min egen missnöjdsamhet och fortsätta klaga i samma tempo, om inte högre, som jag gör nu och vara allmänt sur, kaxig och dryg för alla i min omgivning. Eller så kan jag faktiskt bestämma mig för att gör livet lättare genom att vara duktig, gör mitt, vara glad och trevlig mot mina medmänniskor. på nått sätt har jag väntat mig leenden från andra medans jag själv ser ut som en sur farmor. Men medans jag satt på lektionen i dag fick jag liksom inte riktigt ut ekvationen.. jag har ju inte berstämt mig till 100% för vilket alternativ som jag ska välja. Jag vill vara den duktiga som väljer att bara svälja stolheten och köra sista månaderna med vetskapen om att jag verkligen försöker göra detbästa av den situation som jag är i. Men det tar ju faktiskt lika mycket energi som att tjura. So, i dont know yet...

Alea iacta est