Kollar på svenska hjältar nu. Herregud tårarna bara rinner! Känner att jag tänker efter varje bidrag att just dethär måste vara den största hjälten! Men sen kommer nästa inslag med nästa hjälte och man gråter lika mycket ändå. Men måste säga att Liv som blev mobbad i skolan själv samlade in pengar för att hon ville att friends skulle komma och hjälpa just henne. Eller kanske mannen som lyckades fånga lilla 6åriga killen som ramlar ut från ett fönster från 6:e våningen. Eller kanske så är madeline bäst, som märkte att nått var fel när en kille skyndade sig av bussen efter en tjej, och sprang hela vägen tillbaka från busstopet efter dem gått av och lyckades rädda henne under överfallet. Det är verkligen helt stört var det finns för människor! Kan man inte få se sånthär jämnt?! Det är nått speciellt när människor som inte ens känner varandra kan göra såntdär utan att tveka! Jag har många hjältar i mitt liv som också är värda att stå på scenen där och ta emot allas aplåder! Tex mina vänner som är där i ur och skur. Riktiga jävla hjältar!

Igår var vi på IDOL-finalen. Helt stört vilket jävla tryck det kan bli där inne, det bara skriks heeeela tiden. Jag undrar hur många som får chansen att verkligen kunna säga att det där var ögonblicket som mitt liv ändrades. Igår var det antagligen när hela globen ropade eriks namn och när konfettin bara sprutade överallt. Tänk den känslan att stå där, sekunden då allt bara vänder, och att hela sverige får följa med på resan.

Idag är det en såndär dag då det bara är så jävla bra. Hade en bra dag på jobbet, läste mycket ur min superspännande bok. Jamen en allmänt bra dag... Tänkte på massa roliga grejor som kommer hända och att det snart i jul! Ibland har man bara såna dager. Kommer ihåg sist när jag trodde att jag aldrig skulle ha en sån dag igen. När jag hade bråttom till jobbet och fick cykla från BMC till jobbet utan mössa, det är då man känner att man liksom aldrig kommer se solen igen. Men det gjorde jag, och nu e jag här... Men nu är det dags att sova för jag tror det blir hotellfrukost med Helenis imorgon :)

Tänkte bjuda på en bild från när jag och Helena var i afrika!

Verae amicitiae sempiternae sunt

Ont, ont, ONT i fötterna idag! Man märker inte att man är helt slut i fötterna förrän man får lägga dem ner på ett fluffigt täcke...

Jobbat min 3:dje dag idag på Stenhagen och det känns bra! Känns liksom som det var förrut, till och med tidningen som daniel alltid satte mellan rören och väggen på toaletten finns där, och vattkannorna finnskvar, min och Helenis mapp på datorn finns till och med kvar liksom med samma ikon som när jag slutade för drygt ett år sen! Det tråkiga just nu är att Helena inte jobbar i helgen faktiskt... men hon kom iaf in och sa hej till mig idag när jag hade rast. Det är ju alltid något :) Bokade biljetter till IDOL-finalen på fredag och det kommer bli hur kul som helst!!

Nu ligger och och väntar på att silent libary ska börja, sen ska jag och emma leka bulleribulleribock och sen sova.. haha.. Jobbar ju trots allt 12-22 imorgon!

-  Ida Scott Taylor once wrote: Do not look back and grieve over the past, for it is gone; and do not be troubled about the future, for it has not yet come. Live in the present, and make it so beautiful that it will be worth remembering.

idag var jag ute på stenhagen för att bara kolla att jag visste allt jag skulle veta. Kändes såklart lite konsigt att gå av bussen där i stenhagens centrum för det var över 1 år sedans jag gjorde det senast. Och att gå den där vägen över parkeringen fick det att kännas som att det var vintern 2007, när man fortfarande jobbade där! Älskar känslan när minnen, känslor till och med dofter kommer tillbaka och det är så nära att det känns som att man kan ta på dem. Och när man blundar är det som att man kan minnas hela dialoger som man hade. Mysig känsla faktiskt... Imorn stämplar jag in där igen. Med mitt gamla vanliga stämpelnr 20!

Qui vivra verra